Monday, August 28, 2006

Det minsta man kan begära...

...är att ens bortflyttade vänner hör av sig. Åtminstone för att visa att de lever (kan väl leva med att de inte är intresserade av att prata med en, men man tycker ju att de kunde visa något livstecken...)

4 comments:

Anonymous said...

Om jag går under def. vän så skulle jag vilja ta tillfället i akt och höra av mig här till dig Filip.
Hoppas du och Johanna mår bra och att allt går fint fram till ankomsten av en minifilip/a.

Peru är varmt och jag visar Sagan om Ringen för studenterna på Seminariet, som jag tror inte fullt ur ser det vackra i filmen på samma sätt som jag.

Hälsa Martin!

/Pierre S

Filip said...

Sverige är inte lika varmt men desto blötare...

Ah... sagan om ringen... jag och johanna kollade på tvåan och trean förra veckan... och därefter på making of-filmerna som följer med på DVDn. Och det är nästan mer intressant än själva filmerna.

Ska ni inte komma över och hälsa på? Svägerskan håller ju på att bidra med förstlingssyskonbarnet...

allt gott till Peru och vacker fru!

Gustaf said...

Kände mig träffad,
Fast är kanske ändå mer förvånad att vänskapen består. För nog är det bra märkligt, först att man hittar varandra, sen att det kan bestå trots att jag så sällan hör av mig och under alla dessa år. Det är nästan så man får lite truman show känsla.... Kan detta verkligen vara verkligt... Tack för kaffet förresten. /GB

Anonymous said...

Hej på er!

Vi känner oss också träffade! Men vi har faktiskt inte hört så många ljud från er heller på sistone:-(

Fick först idag veta att ni hade en hemsida. (Kunde jag kanske räknat ut...) Vi kommer att flytta "hem" till Skåne igen till våren och då hoppas jag att våra små killar kan leka ihop ibland. Felix älskar små bebisar!!

Med hopp om försoning!

Kram Therese och Kristian