kaffe

är lika gott som alltid, även om jag slappat till mig och inte packar kaffet utan låter min kaffemaskin packa det eftersom funktionen finns där. Lovar dock att när du kommer på besök L, så ska jag packa det fint. Fördelen är att det är lika gott som alltid, men snyggt blir det inte - får inte till mjölken...

Svante ligger och sover och jag väntar på att han ska vakna, även om det då är mamma som är högsta prioritet - men sen får jag vara med och leka. Ska ladda upp med Svante så det räcker i fyra dagar - imorgon åker jag på läger. Känns fruktansvärt. Plötsligt förstår jag Dr A som suckade över att behöva vara borta från S (och så småningom T).

När jag är på jobbet och får värsta Svante-suget kan jag alltid ringa upp med Skype och med lite tur får jag se honom med webkameran, men på Södra Hoka, där lägret är, finns ingen uppkoppling att tala om...

L, jag lovade ju att titta på en bonusskiva... men nu väntar vi ju på höstskivan och en del av låtarna jag började spåna på kommer nog att hamna på vinterskivan... Känner mig lite kluven - ska du behöva vara svulten på bra musik på bekostnad av en bra vinterskiva? Har inte riktigt bestämt mig, men som det är nu så har jag ändå inte tiden till det... eller är det bara en dålig ursäkt. (Kan du inte be J skicka skivomslaget igen, det lossnade ju från skivan och det är synd för det var ju så snyggt. Men om jag bara får filen, så kan jag göra en egen med papper som fastnar...)

G, när kommer du, L och O ner för gott... Jag önskar jag kunde säga att jag och DHA har kommit fram till att det vore det bästa, men jag antar att ett sådant uttalande skulle vara synd mot DHA och det har vi ju under hela vår svettiga tonår varit rädda för... Andra pojkiga synder var ju som tur är aldrig så farliga som DHA-synden... ludna händer kan man ju leva med :-)

P, när får vi se lite bilder på apan och min Peru-dubbelgångare?

Lo, Svante gillar sin polkagrisdräkt!

J, har du märkt att du kan RSS:a (eller vad det nu heter) bloggen...

T och K - välkomna söderut (varför vänta till våren, kom nu!) ta med er L, G och O!

Bingo, hur går det för dig - hittar du något boende med husse och matte? När kommer ni ner?

Många frågor som pockar på svar.

Nu vaknar mannen ovan och det är dags att lukta bäbis!

Pax et bonum

/F

Långa dagar

Långa dagar brukar inte vara så jobbiga. Långa dagar innebär komptid och därmed en oväntad ledig dag. Men numera innebär långa dagar långa stunder utan Svante. I måndags åkte jag hemifrån klockan sju och kom hem klockan nio på kvällen, igår åtta till halv nio. Som tur är så har dagarna varit fullmatade med göromål, för så fort det infinner sig lite dötid så dyker det upp världens sötaste ansikte med underbara ögon som tittar på mig på 7.4 mils avstånd.
Men efter en sådan mastodontdag är det så mycket goare att komma hem och få lägga mig i soffan med Svante liggandes på magen.

Känner att risken för alldeles för mycket Svante-relaterade inlägg är ganska stor... ska försöka undvika det :-)

Nu ska jag ha kyrkogårdsvandring med femteklasser...

Svante... nu på film nära dig

Jag vet inte riktig när jag ska hitta tid till att skriva här. Eller hitta och hitta - prioritera är väl snarare rätt ord. Kan komma på flera ursäkter - en är att om jag bara skrev lika bra som Erina (se länk till höger) så hade jag skrivit mer...

Nåväl. Nu skriver jag i alla fall och det för att informera om att det finns en liten filmsnutt att ta del av. Men du måste ha ett lösenord för att få titta - det kan du antingen få genom att fråga mig eller kan du det redan; det är nämligen det namn som ligger till grund för den park som vi bor i... med stor bokstav i början...

Och länken är dubbelwdubbelwdubbelw.fijo.se/Svante/svante.exe

Bör väl tillägga att undertecknad inte har någon vidare känsla för det här med film (vill du se snygga filmer ska du kolla in http://www.schelanders.se/ där hittar du snygg hemsida, innehållsrika och intressanta bloggar och fina filmer... Men däremot hittar du inte Svante där och det är en stor skillnad...

Pax et bonum

Det minsta man kan begära...

är kanske lite info om hur livet ter sig nuförtiden... Men det är jag alldeles för trött för :-)
Livet som pappa är dock omvälvande och helt fantastiskt.

Men, i galleriet finns det numera ett litet smakprov på min son. Knodden kallar vi honom fortfarande för och därmed är det under "knodden" som du kan titta på bilder.

Jag återkommer kanske med några välformulerade tankar, men bloggande och mycket annat trillar ner rätt fort på prioriteringslistan. Vad är väl blogga mot att ligga på rygg och ha sin son liggandes på sin mage? Eller den lilla stunden av intensiv ögonkontakt precis efter blöjbyte? Eller bara att få sniffa på hans huvud?

Gaahh... Jag har inte tid att sitta här och skriva - jag har en son att lukta på!

Vi hörs!

Här kan man också bo

Det minsta man kan begära...

...är att ens bortflyttade vänner hör av sig. Åtminstone för att visa att de lever (kan väl leva med att de inte är intresserade av att prata med en, men man tycker ju att de kunde visa något livstecken...)

Det minsta man kan begära...

är väl ändå att man ska få sova på natten när man är trött och behöver sova. Det är ju inte jag som är gravid och har en stor mage som gör att jag inte kan ligga i framstupa sidoläge som är sovpositionen. Så nu sitter jag här i soffan, försöker roa mig med att surfa runt och hitta något kul att titta på, men hur kul är det egentligen? När jag helst av allt vill sova, men sömnen infinner sig inte.

Det minsta man kan begära

är att du tittar i vårt galleri nu när vi har uppdaterat bilderna...

Det minsta man kan begära

är att toarullen sätts på på rätt håll på hållaren. Hur störigt är det inte med toarullar som sitter med pappret längs väggen?

Det minsta man kan begära

är att folk ska uppdatera sin blogg!


(eh...)

Det minsta man kan begära

[och ja, det är "I-landsproblem", men det kan ju få irritera ändå]

är att gafflarna inte är för långa och smala (alltså att gaffelns "tår" är för långa och att själva "ätytan" blir för smal).
Ingenting fastnar utan allt trillar av...

Karneval

Om du är en flitig läsare av "den lilla bloggen" så har du redan uppmärksammat det faktum att det har varit karneval och den observante läsaren har också uppfattat att karneval är roligare på bild.

(För er som inte har en aning om vad Lundakarnevalen är så är det full kaos i dagarna trenne med roliga spex och andra nöjen på ett inhägnat område och så är det ett karnevalståg. Karnevalståget består av vagnar i varierande fantasi och promillenivå på de deltagande studenterna (och, kan väl tilläggas, ofta hänger promillehalten ihop med fantasin - hur relationen ser ut får ni själva räkna ut) och detta tåg var inget undantag.)

Jag tyckte två vagnar var riktigt bra, det ena var en Super Mario Bros-vagn som var genomtänkt och snygg. Den andra var inte så överarbetat, men budskapet gick inte att ta miste på:

Så kul är det i Uppsala!

Sorry

Har inte tagit mig tid. Och inte heller idag. Snart dags för hockeyfinal. Men nu kanske det lugnar sig lite på jobbet, har betat av två konfirmationer. Nu är det bara tonårsgrupp, sommarläger och skolavslutning kvar. Och ett läger och en konfirmation, sen blir det semester.

Tänkte bara säga hej och berätta att jag lever.

Vad händer i ditt liv?

inte fy skam?

Stackars mig

Av misstag har jag lyckats kryssa i moderera kommentarer, vilket innebär att alla kommentarer har legat och väntat på att jag ska godkänna dem. Vilket förklarar att det inte varit några kommentarer. Skönt, tänkte jag, eftersom jag hunnit bli lite bitter över att ingen kommenterar (eller läser) min blog - vilket egentligen inte borde komma som en chock eller överaskning, men jag brukar blunda för verkligheten.

Nåväl, nu när jag äntligen kommit på hur det ligger till tänkte jag att jag skulle läsa igenom alla kommentarer som nu ligger och väntar på mig i en jättestor hög.

Två stycken.

Jaja, nu kan man kommentera friskt igen i alla fall.

smygpremiär

Har precis spelat in morgondagens morgonandakt. Men redan nu kan du ladda ner och lyssna. Du som lyssnade på förra morgonandakten kommer nog att bli lite besviken, för denna gång glömde jag den röda tråden hemma. Men musiken är jag nöjd med, Nicolai Dunger och Bob Dylan är sällan fel.

Du hittar morgonandakten här: http://www.fijo.se/filer/radioandakt.mp3

Våren är här...

...med allt vad det innebär.

Käftsmäll

Förra veckan gick jag inom biblioteket i Hässleholm i väntan på mitt tåg. Där ser jag killen som gav mig min första käftsmäll (min andra åkte jag på i Salvador för några år sedan). Han väntade tydligen på sin flickvän/fru/sambo som dök upp ungefär samtidigt som jag. Jag gick inte fram och hälsade.

Men inte för att jag är bitter - tror inte ens han kommer ihåg att han faktiskt slog mig på flabben. Det var trots allt i sjätte klass och han kände sig trängd. Det jag mest minns från käftsmällen var min klasskompis Rikards kommentar. Han hade precis börjat träna karate och sa att om jag hade tränat karate så hade jag kunnat parera slaget. Jag var då både för ung och gråtande för att riktigt uppskatta den lysande kommentaren.

Valborgsfirandet har varit lugn i stadsparken i Lund. Förra året var det en soptipp och kommunen la 300 000 kronor på att få ordning på parken. I år har man satsat stort med containrar, väktare, frivilligarbetare och "blomsterburar" till en kostnad på 100 000. Idag i tidningen kunde man läsa att ansvarig för denna satsning var mycket nöjd med resultatet av denna massiva insats, inte lika mycket stök och skräp. I en bisats säger han att vädret kanske hjälpte till lite. Lite? Solen tittade fram på eftermiddagen, men övriga dagen var svinkall och regnig. Att jämföra med förra året som var en kalassommardag där alla (nåja) var i stadsparken, i år var det bara nitiska studenter och min svägerska :-). Vädret hjälpte till lite... Nästan lika kul kommentar som Rikards karatekommentar för 20 år sedan.

Efter en långhelgsledigt är det nu dags för att jobba. Idag blir en intensiv dag, HIF möter Öster och jag måste ju till Olympia med mina fotbollskonfirmander, så det blir en lång dag.

Tristan & Isolde

Har precis tittat färdigt på Tristan & Isolde och är alldeles gråtmild. Jag är verkligen svag för den sortens filmer: En vacker kärlekshistoria med inslag av hjältemod, hästar och slagkämpar. Lite riddare, stora ord som plikt, stolthet, kärlek, vacker hjälte och vacker hjältinna - ja, ni vet säkert vad jag menar.

Jo är och hälsar på syster i Göteborg, så sitter här ensam i soffan med ett tungt hjärta, längtandes efter mitt eget hjärtas dam, tänker på vackra solnedgångar, ljuva nätter, ståtliga hästar.

Egentligen borde jag ta tillvara på detta bitterljuva känslotillstånd av mysmelankoli (kanske ett nytt ord för SAOL) och skriva dikter och måla vackra tavlor, men jag antar att det blir för mycket på en gång, så istället ska jag till Grand och ta en öl med grabbarna...


Vet inte vad som är mest tragiskt - att jag bölar i soffan framför smäktande kärlekshistoria eller att jag nästan känner mig tvingad att skriva om ölen med grabbarna?

Nya ord...

Så har då "blogg" tagit sig in i SAOL. Detta nya sätt att umgås...
Att det här med att blogga helt klart kan vara ett dränggöra är det däremot ingen som längre kan skriva om.
Personligen kommer jag helt klart sakna budoarstämning och jazzifiera.

Andra nya ord är "fildelning", "nakenchock" och "rucola" (som vi ju alla vet är väldigt nittiotal).

"Sunkig" är dock ett välkommet ord, såväl som "överbelåna".

Inget varmvatten

Vi har för närvarande inget varmvatten, men sist det hände och jag ringde till vår fastighetsskötare så utspelade sig följande samtal:

Jag: Hej. Jo, jag ringer för vi har inget varmvatten.
Fastighetsskötare (på bredaste skånska): Det är inte så konstigt!
Jag: Eh... jo, vi brukar ha varmvatten...


Så jag vet inte om jag vågar ringa denna gången...

Sitter på kafé och äter frukost. Ur högtalarna strömmar ganska hetsig loungemusik, det är stopp i avloppet i köket så allt serveras i take away-muggar och här finns ingen uppkoppling. Så egentligen - vad gör jag här? Nu blir det inget blogg-läsande eller mailkollande. Dessutom har jag prioriterat att sitta skönt i fåtölj till förmån för fönsterplats med förbipasserande människor, så just nu finns här bara tre personer att titta på förutom personalen som passerar lite då och då och stopp-i-avloppet-killen som med jämna mellanrum passerar med en hink vatten.
Påskhelgen ligger bakom och i år blev det inget direkt påskfirande. Var på långfredasgudstjänst i PK (vi var värdgrupp och jag hade därmed ljudet), ingen påsknattsmässa i Helgeand och inte ens påskdagsgudstjänst. Som tur var så var bröllopsgudstjänsten i uppståndelsens tecken. Påsken är nog den period som jag minst uppskattar frikyrkan och dess "frihet" från kyrkoåret och liturgi. Vad är det för mening att konstatera att Kristus dog på långfredagen om det i nästa andetag påpekas att vi med facit i hand vet att han uppstod? Starkast blir det i en katolsk kyrka där man förutom att ta bort all utsmyckelse tömmer skåpet där Kristi lekamen förvaras och släcker ljuset som alltid annars brinner. Kristus är död. Påsknattsmässan får därmed också bli en övergång från död till liv och när jag på söndag morgon får stämma in i "ja, han är sannerligen uppstånden" så är det mer än bara ord.
Men eftersom fastan blev ganska klen så låg det väl i linje med den att fira en ganska mesig påsk?
Men varför deppa över en klen påskliturgi? Kristus är ju inte mindre uppstånden för det. Påskhelgen som sådan var i övrigt mycket trevlig. Goda vänner från Götet på besök i dagarna trenne, materialistisk lycka infann sig också och på påskdagen var det bröllop med tårar och skratt. Jag fick dessutom förmånen att hänga med brudgummen timmarna innan självaste vigseln.
Gårdagen gick i slöhetens tecken då jag i sanning är för gammal för att vara upp till tre på natten och kroppen tar alldeles för mycket stryk. Inte blev det bättre av att jag hjälpte till att flytta ett piano klockan tio på förmiddagen. Eftermiddagen bestod däremot av en promenad i regnet tillsammans med våra grannar bort till en öppen husvisning i ett hus i Flackarp som ligger några stenkast från vår lägenhet. Kul att gå på husvisning i ett hus som man inte vill flytta in i, eller åtminstone inte till priset av 2 000 000.
klockan börjar närma sig öppet på biblioteket vilket är en av anledningarna till denna lite långsammare start på dagen.
Ja, det här blev ett tråkigt bloginlägg som beskriver mitt tråkiga liv, men att läsa är frivilligt (borde kanske ha skrivit en liten varning i början av texten, nu när du kommit ända hit kanske du känner dig lite lurad?) och du kan ju alltid skriva en lång kommentar som är så mycket mer intressant.

Oh mercy

För några veckor sedan pratade jag med Joel om Bob Dylans självbiografi och uttryckte då att jag inte var så imponerad, vilket Joel blev lite upprörd över (trots att han själv inte har läst ut den). Men nu har jag kommit till kapitlet Oh Mercy som handlar lite om tiden kring den skivan och eftersom den tillhör mina Dylan-favoriter så öppnar sig boken lite mer nu. Bobs memoarer är min toalettbok. Plockas alltså fram vid bad, tandborstning och andra bestyr i detta lilla utrymme. Det är en riktigt bra toalettbok, för den går att kasta sig in i för en tvåminuters tandborstning, men även vid ett halvtimmesbad kommer den väl till pass.

Undrar om det är just för att det är om och av Bob eller om det kan vara så att det är kul i största allmänhet med biografier/memoarer? Hittade på Gleerups en om Freddie Wadling som också verkade väldigt intressant... kanske den kan bli nästa toalettbok?

Församlingspedagogen

Skulle lika gärna kunnat stå "ungdomspastorn " - ser ut som urtypen av helyllekyrkokillen med gitarr... Och sången som mannen på bilden leder är dessutom Pärleporten...
Borde egentligen inte lägga upp bilden, men det var länge sedan jag postade någon bild.

Mannen på bilden har inget att göra med personen som står bakom denna blog... Och alla eventuella likheter med verkligheten är högst tillfälliga...

En bra blandskiva 2

Ja, den här blandskivan upptar mycket av min tankeverksamhet. Nu har jag ett bra gäng låtar, men det är inte helt lätt att få till en bra ordning. Dessutom har jag någon som bryter av väldigt mycket, på ett sätt, men samtidigt inte, tror jag. Har dessutom två riktigt gamla godingar, någon har ett par år på nacken, några är stökigare (för stökiga?!), andra lite snällare...

Gah...

Och receptorerna är kräsna...

En bra blandskiva

Ja, rätt mycket av min tid går till att fundera kring vårens blandskiva. En bra blandskiva måste ha ett bra öppningsspår och ett bra avslutningsspår. Jag tror jag har spikat öppningsspåret, men avslutningen hänger lite i luften.

Svårigheterna hittils; Har jag komponerat en tillräckligt bra blandning? Spretar den? Är den för slät? Ska jag nöja mig med ca 12 låtar, eller ska jag leta efter mer, med risken att jag därmed bara "fyller ut"?

Jag inser att detta kan bli, om jag sköter mina kort väl, min bästa blandskiva någonsin. Inte för att jag har gjort så jättemånga i mina dagar, men en del försök har jag gjort och jag inser nu att de har varit för spretiga. Det finns en charm och styrka i en spretig blandskiva, men mer som en slags post-it-lapp som man kan ta fram och titta på för att få ett grepp om vad jag hade med på blandskiva den gången... Men en för spretig skiva är inte en fröjd att lyssna på och då är väl nästan vitsen med blandskiva borttappad?

Nåväl, en bra blandskiva är i alla fall:

A fond farewell to a friend

• Bitter Sweet Symphony - The Verve
• Transcontinental - Pedro the Lion
• Hard Days - Loney, Dear
• Constellations - Jack Johnson
• Juanita - Christian Kjellvander
• Soul Meets Body - Death Cab for Cutie
• Thunderbolt - Patrick Park
• Those Winters - Jenny Wilson
• Heartbeats - José Gonzales
• Little Lights - Ane Brun
• Let There Be Love - Nina Kinert
• Tonight I Will Retire - Lampshade
• Time Goes Away - Rosie Thomas
• A Fond Farewell - Elliott Smith
• The Art of Letting Go - Rebecka Törnqvist

Ovan blandskiva är inte en säsongsblandskiva utan en temablandskiva, som ju alla vet är två helt olika kategorier... Och det är Lydia som satt ihop den!

Vådan av att sätta ihop en blandskiva

Är, sedan några dagar tillbaka, del i ett blandskiveprojekt. Eftersom det är lite konfidentiellt så kan jag inte gå in på detaljerna, men kontentan är i alla fall att jag ska sätta ihop en blandskiva som ska distribueras till några vänner. Alla som någon gång har försökt sätta ihop en blandskiva vet vilken vånda det innebär (och vet du det så innebär det att du aldrig har satt ihop en blandskiva, utan du har bara kopierat över blandad musik på en skiva (eller band om du är tillräckligt gammal) och det är något annat).

En bra blandskiva är:

• genomtänkt
• hänger ihop
• bjuder på säkra kort (vad det nu är)
• men bjuder också på överraskningar
• har en röd tråd
• är personlig och utlämnande

Så plötsligt handlar det om så mycket mer än att kopiera över lite musik på en skiva, och därav vådan.

Men jag är en bra bit på vägen. Ska slänga in tvätt, sy på mina scoutmärken på min nya scoutskjorta och sen ta tag i skivan....

Snart hemma...

På tal om olika världar, tittar/lyssnar på Fred Hammond live...
Det svänger!

Gäst i affärslvärlden?

Som förstaklassåkare på X2000 (som faktiskt var billigare än andra klass) ingår gratis tidningar och efter att nu ha läst (nåja) igenom Di och Affärslvälrlden så fascineras jag och påminns om att det finns så många världar som jag inte är en del av, eller ens har en aning om. Jag ser mig inte som särskilt inskränkt, men hej och hå vilken lite bubbla jag lever i...

MaAr - du är nog något på spåren med din teori om hotbild, även om det bara är högst motvilligt jag ens erkänner att jag fortfarande funderar på din tes...

En dag i hufvudstan

Sitter på Tully's Coffe på Götgatan och äter frukost. I lurarna sjunger Rebecka Törnqvist om The art of letting go. Testa själv att sitta på ett fik i ett regnigt Stockholm med människor utanför som är på väg till jobbet medan Rebeckas lena stämma sorgset sjunger. Snacka om att skapa förutsättningar för en vemodig, bitterljuv känsla (kanske en känsla av "ouff" men med positiva förtecken?).
Jag har hunnit "se" flera blogginlägg under denna min korta tid i Stockholm, men tyvärr har jag glömt bort de flesta. Däremot är jag tacksam för min mobilkamera, även om jag hittills inte har hunnit få upp den i tid.
Här ser ni t.ex. min första (och enda) kändis under min Stockholmstur. Han gömmer sig bakom dörren. (Försten att gissa rätt får en Dumle-kola!) Det sura är att detta ju är en kändis som jag kan se dagligen på hemmaplan - eller nåja, hemma och hemma, men på Möllevången. Hursomhelst, på grund av fipplande och nödvändig diskretion hann jag inte få upp kameran i tid, därav bakom dörren...

Och i morse missade jag precis ytterligare ett mms-blog-tillfälle: en tjej i nioårsåldern som hoppade av tåget och följde med stockholmspulsenmänniskorna, bärandes på en, typ, barbieväska, pratandes i en uppvikt mobiltelefon... det enda som skilde henne från den storstadspiffiga tjejen framför mig i vagnen var hennes längd, väskmodell och ålder - i övrigt smälte hon verkligen in.

Själv stod jag där som kusinen från landet med söndrig väska och friluftsjacka. Som tur var hade jag mina Ericssonhörlurar i öronen, min datorväska och ett ganska lojt och världsvant uttryck i ansiktet... så jag lurade nog Stockholmarna... bortsett från att jag en gång i minuten stirrade på linjekartan...

Nej nu ska jag kila ner till Medborgarplatsen, till min egentliga anledning till mitt Stockholmsbesök... men jag har mer att berätta från min tur till hufvudstaden...

Hej och välkommen

till min blogg, fast på ny adress... Hoppas det inte är ett nerköp... Sitter just nu på tåget hem från Stockholm och ska använda tiden på tåget att försöka få rätt på hur den här bloggen fungerar... Egentligen är jag sugen på att lägga in alla mina gamla inlägg, men det är alldeles för mycket jobb i förhållande till resultatet... Får helt enkelt låta den gamla ligga kvar ett tag. Så svenska folket hinner läsa allt gammalt och inte kommer rasa, eller känna sig kränkta...