Sitter på kafé och äter frukost. Ur högtalarna strömmar ganska hetsig loungemusik, det är stopp i avloppet i köket så allt serveras i take away-muggar och här finns ingen uppkoppling. Så egentligen - vad gör jag här? Nu blir det inget blogg-läsande eller mailkollande. Dessutom har jag prioriterat att sitta skönt i fåtölj till förmån för fönsterplats med förbipasserande människor, så just nu finns här bara tre personer att titta på förutom personalen som passerar lite då och då och stopp-i-avloppet-killen som med jämna mellanrum passerar med en hink vatten.
Påskhelgen ligger bakom och i år blev det inget direkt påskfirande. Var på långfredasgudstjänst i PK (vi var värdgrupp och jag hade därmed ljudet), ingen påsknattsmässa i Helgeand och inte ens påskdagsgudstjänst. Som tur var så var bröllopsgudstjänsten i uppståndelsens tecken. Påsken är nog den period som jag minst uppskattar frikyrkan och dess "frihet" från kyrkoåret och liturgi. Vad är det för mening att konstatera att Kristus dog på långfredagen om det i nästa andetag påpekas att vi med facit i hand vet att han uppstod? Starkast blir det i en katolsk kyrka där man förutom att ta bort all utsmyckelse tömmer skåpet där Kristi lekamen förvaras och släcker ljuset som alltid annars brinner. Kristus är död. Påsknattsmässan får därmed också bli en övergång från död till liv och när jag på söndag morgon får stämma in i "ja, han är sannerligen uppstånden" så är det mer än bara ord.
Men eftersom fastan blev ganska klen så låg det väl i linje med den att fira en ganska mesig påsk?
Men varför deppa över en klen påskliturgi? Kristus är ju inte mindre uppstånden för det. Påskhelgen som sådan var i övrigt mycket trevlig. Goda vänner från Götet på besök i dagarna trenne, materialistisk lycka infann sig också och på påskdagen var det bröllop med tårar och skratt. Jag fick dessutom förmånen att hänga med brudgummen timmarna innan självaste vigseln.
Gårdagen gick i slöhetens tecken då jag i sanning är för gammal för att vara upp till tre på natten och kroppen tar alldeles för mycket stryk. Inte blev det bättre av att jag hjälpte till att flytta ett piano klockan tio på förmiddagen. Eftermiddagen bestod däremot av en promenad i regnet tillsammans med våra grannar bort till en öppen husvisning i ett hus i Flackarp som ligger några stenkast från vår lägenhet. Kul att gå på husvisning i ett hus som man inte vill flytta in i, eller åtminstone inte till priset av 2 000 000.
klockan börjar närma sig öppet på biblioteket vilket är en av anledningarna till denna lite långsammare start på dagen.
Ja, det här blev ett tråkigt bloginlägg som beskriver mitt tråkiga liv, men att läsa är frivilligt (borde kanske ha skrivit en liten varning i början av texten, nu när du kommit ända hit kanske du känner dig lite lurad?) och du kan ju alltid skriva en lång kommentar som är så mycket mer intressant.