Jag har hunnit "se" flera blogginlägg under denna min korta tid i Stockholm, men tyvärr har jag glömt bort de flesta. Däremot är jag tacksam för min mobilkamera, även om jag hittills inte har hunnit få upp den i tid.
Här ser ni t.ex. min första (och enda) kändis under min Stockholmstur. Han gömmer sig bakom dörren. (Försten att gissa rätt får en Dumle-kola!) Det sura är att detta ju är en kändis som jag kan se dagligen på hemmaplan - eller nåja, hemma och hemma, men på Möllevången. Hursomhelst, på grund av fipplande och nödvändig diskretion hann jag inte få upp kameran i tid, därav bakom dörren...
Och i morse missade jag precis ytterligare ett mms-blog-tillfälle: en tjej i nioårsåldern som hoppade av tåget och följde med stockholmspulsenmänniskorna, bärandes på en, typ, barbieväska, pratandes i en uppvikt mobiltelefon... det enda som skilde henne från den storstadspiffiga tjejen framför mig i vagnen var hennes längd, väskmodell och ålder - i övrigt smälte hon verkligen in.
Själv stod jag där som kusinen från landet med söndrig väska och friluftsjacka. Som tur var hade jag mina Ericssonhörlurar i öronen, min datorväska och ett ganska lojt och världsvant uttryck i ansiktet... så jag lurade nog Stockholmarna... bortsett från att jag en gång i minuten stirrade på linjekartan...
Nej nu ska jag kila ner till Medborgarplatsen, till min egentliga anledning till mitt Stockholmsbesök... men jag har mer att berätta från min tur till hufvudstaden...
3 comments:
den min som du tror får dig att uppfattas som "loj och världsvan" tror jag snarare gör att du ser ut som ett "förvirrat fån". bara ett tips från en vän.
glad att snuttefilten används som den ska! de skånska visorna kommer nog vattna våra ögon när vi sitter i ett snöigt, sorgligt linköping.
Tänk vad många tisp från vänner man kan få i en blog...
Lydia: vänta bara på vårskivan... den kommer bli riktigt bra... har dock lite ågren inför den (se kommande bloginlägg...)
Post a Comment